Rockström sommarpratar

Johan Rockströms sommarprat 2015 är en kondenserad samling vetenskapliga fakta och inspiration. Här några citat: (OBS! Ej färdigskrivet.)

• Sedan 25 år visar vetenskapen entydigt att vi börjar slå i taket för planetens stabilitet. 
• Vi kan inte lita på tur i framtiden. 
• Visste ni att om vi följer samma utveckling som idag kommer jorden bli 3 till 4 grader varmare år 2100,  havsytan blir upp till en meter högre än idag. Miljökatastrofer blir något normalt. Översvämingar , Torka. Det är bara om bara 85 år. Det är en plats jorden inte varit på de senaste 4–5 miljoner åren. 
• Snart passerar vi en grads uppvärmning. Om vi passerar 2-graderspunkten så kollapsar troligen världens korallrev. Nånstans vid 3–4 grader så kollapsar … Vid 5–6 grader smälter Arkits is och havsnivån 6–7 meter (...
•  Planeten har satt upp stoppskylt efter stoppskylt. Antarktis: Bang!, Regnskogen: Bang!
• forts. följer
• Vi är den första generationen som vet att vi kan underminera jorden. 
• För att klara 2-gradersmålet så 
• Ett försäkringsbolag i Frankrike (Axa?) har dragit sig ur alla investeringar i kol, gas och olja. Det är för riskabelt. Fler följer efter.

Peter Diamandis, som skrivit boken Abundance, driver tesen "att nu när vi står inför en ny revolution, en ny digital revolution, så kan vi antagligen generera ett överflöd åt alla inom en generation." Johan Rockström undrar om vi kan ställa två krav; maximal välfärd OCH att det SAMTIDIGT sker inom planetens gränser?

Kostnaden för att inte lösa klimatproblemen är ca 4–5% av Bruttonationalprodukten. När Rockström frågade Nicholas Stern vad han tror kostnaden är för att gå ifrån den fossila eran så är svaret att det inte blir en kostnad. Det blir en vinst. Regleringar som hotar göra användning av fossil energi dyrare kommer att generera en strid ström av innovationer och lösningar som vi idag inte kan fantisera om. De kommer att innebära en mängd besparingar.

Den globala ledarskapstänkaren Simon Sinek berättar om hur minoriteter får skiften att ske. När 15–18 procent av befolkningen tror på en idé så tippar världen. I varje population finns 2–3 procent "fanatiker" och upp till 10 procent pålästa och engagerade "early adopters". Då är vi uppe på ungefär 12%. 6–8% saknas. De kommer inte från de 10% som är förnekare. De finns alltid. Glöm dem. Mittemellan extremerna finns den stora massan, cirka 70%. Hälften köper alltid de billigaste tomaterna, oavsett vad du säger. Den andra halvan är passiva efterföljare. De lyssnar och kan ta efter. Men du når dem inte med besked om vad de ska göra utan med visioner och beskrivningar av varför  - Varför kan vi leva bättre på en hållbar planet? Hur ser visionen ut? När drömmen blivit sann så … Rockström gav exempel genom att berätta om den "lilla klimatdemonstrationen" som förväntades locka ca 50.000 människor i New York under de senaste klimatsamtalen. 450.000 människor kom. Samtidigt demonstrerades i över 100 länder runt om på planeten.
Rockström avslutar i en positiv ton som fyller mig med energi.

Jag är glad över att Johan Rockström fått så många lyssnare, både bland beslutsfattare och "den tysta majoriteten". Jag kommer att sprida länken till hans sommarprat och referera till citat. Dock finns en liten "tagg" som stör mig i Johan Rockströms berättelse. Pella Thiel har beskrivit den väl i sitt reflekterande blogginlägg. Kanske beror den lilla "taggen" på att Johan Rockström, som han själv säger, kanske tillhör de där 10% som är "early adopters", som låter sig övertygas av vetenskapen, medan jag och Pella kanske tillhör de där 2–3 procenten "fanatiker". Kanske beror det bara på att Rockström är taktisk och att det inte går att få in allt i ett sommarprogram. Här bloggar han själv om behovet av livsstilsförändringar och ger förslag på stegvisa förändringar som var och en kan göra i sina liv.
Världen behöver fler som Johan Rockström, personer som kan kommunicera allvaret och samtidigt ingjuta hopp! Men världen behöver även efterföljare. Bli en planetskötare du med! Börja med att skriva under Earth Statement på www.Earthstatement.org. Varför?

Läs även Johans ord på Supemiljöbloggen!

/Sara
Planetskötare

När pusselbitarna trillar på plats - en känsla av flow

Foto: Sara trollar fram rekvisita till bi-teater. Foto från Staffans Björklunds teater.

Detta är mer en dagboksanteckning än ett ekobloggsinlägg. Men dagböcker bara tenderar att försvinna.
Idag fick jag en sån där känsla av flow och att jag plötsligt ser hur pusselbitarna passar ihop. När Staffan Björklund förra hösten berättade att han hade en internationell dockteaterfestival på gång och ville ha med mig så tänkte jag att det var ännu ett knasigt steg bort från min "karriär" som civilingenjör och hållbar stadsutvecklare. Men idag klickade några pusselbitar.

• Jag har hållit ganska många föredrag. Oftast har det känts bra. Men det har varit rätt långt mellan tillfällena och med olika innehåll var gång. En hel del övande. Under fyra dagar har jag fått chansen att utifrån ett manus, delvis skrivet av en vän, improvisera fram en föreställning som fångar både barn och vuxna, med humor, delaktighet och pedagogiska poänger. Självklart är detta en erfarenhet som jag bär med mig till framtida framträdanden - och med andra åhörare. Tack Staffan för förtroendet.
• Idag träffade jag en Jonas från Landskrona. Han visade ekologisk fisk där under festivalen. Han vet vad resiliens är. Vi har nätverk som kan matchas ihop. Vet inte till vad, när och hur. Men det kändes bra.
• En av besökarna på festivalen var en gammal kontakt jag stött ihop med i olika sammanhang. Just nu jobbar hon som klimat- och energistrateg på Länsstyrelsen - vilket fick mig att åter igen tänka på det där Region Skåne miljöanslaget för ett projekt kring resiliens. Jag är välkommen att höra av mig. 
• En bekant till Staffan är Jytte. Jytte har arbetat med barn, ekologi och teater, har startat en teater och ett ekologiskt inspirationshus. Hon kom fram efter föreställning och workshop och gav mig fina ord. Jytte bor i en ekoby i Roskilde. Jag har hittat ännu en "kindered spirit" vill jag nog påstå. 

Medan jag lagade mat och åt på kvällen så lyssnade jag till Johan Rockströms sommarprat. Det ska lyssnas om, inspirera till ingredienser i föredrag och till insändare. "Världen behöver verkligen en Nelson Mandela för klimat och global hålbarhet."

Sedan gammalt har jag tankar om att jag vill omsätta forskares fakta till praktik. Forska vill jag också. Men det är mycket jag vill. Var sak har sin tid.

Det är klart att barnen ska få ett minne

Foto: unicef.se/operationdagsverke

I förra veckan la jag glatt pengar till skolbarn som samlade in pengar genom Operation dagsverke. Pengarna samlades in för att ge skolbarn i Tanzania rent vatten att dricka och för hygien. Barnen från årskurs 7 i Lund visste mycket väl vad de insamlade pengarna skulle gå till. Härligt!

Igår satt jag med ett gäng fina personer som kommer att ge nära hundra skolbarn i Lunds kommun en fantastisk vecka genom kulturskolans satsning på kultur-kollo. Jag ska leda en odlingsgrupp. Så kom en fråga upp om att ge barnen som ska dansa och öva cirkus varsin egen vattenflaska av plast. Motivet var att de kommer att behöva dricka mycket och att flaskan blir ett trevligt minne. Fin tanke!

Foto: kalvinknatet.se

Men jag utbrast "inte kan vi ge dem plastflaskor!" I färskt minne hade jag bilden av tusentals tröjor som delades ut i samband med Kalvinknatet i måndags och hundratals orangea plastflaskor som delades ut av en bank på samma gräsmatta. Yngsta dottern tackade nej till T-shirt och flaska denna gång. Vi hade redan fyra liknande tröjor - tre från storasyster och en från förra året. En av dessa tröjor har använts mer än tre gånger - övriga har bara legat oanvända. Barnen har andra tröjor. Mitt minne består inte av ännu en t-shirt i loppislådan utan av bilden av en sprallig tjej som saktar ner för att vänta in sin kompis som hamnat lite bakom i trängseln under loppet.

Jag har i smyg kasserat en handfull plastflaskor som barnen fått eller vunnit vid olika tillfällen. Det räcker att öppna korken och lukta i flaskan för att inse att detta inte är något som jag skulle vilja dricka ur.

Redan när jag cyklade hem från mötet så var jag trött på mig själv. Jag känner mig som en gnälltant och partydödare. Jag kunde ha frågat Hur skulle vi kunna ge barnen ett minne som inte är kopplat till slit-och-släng? eller  Visst kan väl barnen få i sig vatten utan att behöva plastflaskor? Hur kan vi säkra en plats och rutin för användning av vanliga vattenglas? Jag kunde även ha suttit tyst.

Foto: tinobombino.blogspot.se

Men tankarna gnagde. Varför är det så svårt att koppla miljö och hälsa till vår vardag? Och varför är det så mycket lättare att koppla omtanke till välgörenhet nånstans långt borta? Varför behöver vi prylar som belöning, minne och uppmuntran? Väl hemma hade jag tänkt ut att som minne vore det väl roligt med något relaterat till cirkus - jongleringsbollar eller jongleringsdukar? Kanske till och med skapa egna bollar av ballonger eller återbrukade tyger i Stenkrossens anda. Och dansbarnen: Jag hade gärna fått en lista över låtarna som dansats till - kanske nedskrivna på ett papper och upplagda i en Spotifylista - hellre än en vattenflaska. Och nog måste det går att organisera ett dussin barn att dricka vatten ur vanliga vattenglas utan att de riskerar att få glaskross under fötterna?

Vilka signaler skickar vi till barnen när de ena veckan uppmanas att hjälpa fattiga barn att få rent vatten i Afrika och i nästa stund överöses av produkter som försämrar vattenkvalitén i världen och ökar mängden skadliga kemikalier i deras egna kroppar?

Foto: theecologist.org

Idag flimrade ett foto förbi på Facebook. En barn utan armar och ben, med skador från livet i livmodern. Mamman till barnet hade arbetat på en tomatplantage som besprutats kraftigt.

Annars är bomull en av världens mest besprutade grödor. Bomull som kläder tillverkas av. Trycken på plaggen innehåller ofta mjukgörare, så kallade ftalater. Ftalater är erkända som hormonstörare.

Plastflaskor och andra plastföremål i vår vardag innehåller var för sig små mängder kemikalier. Vi kan inte undvika allt, nu på en gång. Men där vi kan välja alternativ känns det dumt att inte göra så.

• I snitt går det åt nästan ett kilo kemikalier när en vanlig T-tröja produceras (kemi.se). 
• Studies have estimated the human impact from pesticides used on cotton to be as high as 20,000 people killed and 3 million poisoned every year (IISD/WWF 1997). 

Det finns alternativ. 

• DEM collective är ett exempel på profilföretag som tillverkar tröjor av schyssta material och med schyssta villkor.
• Det finns många med kunskap. Klicka HÄR och läs Naturskyddsföreningens tips, tio sätt att undvika kemikalier hemma. Nummer 3 Undvika att köpa platsprylar. Det är "smart att välja bort plasten när det finns andra alternativ, särskilt när det handlar om produkter som är nära mat och barn."

Foto: Från filmen Ekoeffekten. Se den!

Vi behöver inte belasta barnen med info om alla kemikalier i deras vardag.
Vi kan ge barnen mat, vatten, belöningar och uppmuntran som inte pajar jordklotet och hälsan för barnen själva i framtiden eller för barn i andra länder.
Vi kan vara kreativa och tänka ut alternativ. Det är ju onödigt att grusa ett fint minne med vetskapen om att jag har ätit insektsmedel, druckit hormonstörande ämnen och medverkat till att valar har ett ton plast i magen och att barn föds missbildade i Kina och Sydamerika.

Ett minne kan var en stärkt självkänsla, en ny färdighet eller en känsla av gemenskap. Ofta kan ett fysiskt föremål medverka till blir jag påmind om hur känslan uppkommit. Men det är inte alltid nödvändigt.