Hur kan vi planera med osäkra parametrar? är en intro till texten nedan.
Ekologiskt hållbar stadsutveckling
Den ekologiska utmaningen är enorm. Som exempel kommer klimatförändringarna att förändra våra kustlinjer och hotar undergräva livsnödvändiga ekosystemtjänster, sådana som vi tar för givna, som rent vatten och bördiga jordar.
Billig olja och överkonsumtion av jordens resurser
För USA:s räkning finns en uppskattning att endast 6% av materialflödet blir faktiska produkter. Räknar man antalet varaktiga produkter så är siffran så låg som 1% (Ayres, 1989). Att vi kan räkna hem ekvationerna ekonomiskt beror till stor del på billiga transporter och produktionssystem subventionerade av billig olja. En liter olja/bensin består av omkring 25 ton koncentrerat organiskt material – med en energimängd motsvarande 19 dagars hårt kroppsarbete (Jonstad, 2012). Vad är det verkliga priset för en liter bensin?
Det tycks mig som om folk fortfarande blir förvånade över än det ena än det andra - ämnen som bevisas vara giftiga eller cancerogena eller plötsligt rapporteras med höga halter någonstans i näringskedjan eller i produkter i vår vardag. För mig är det som vi befinner oss i en makrolögn där vi tror att det hela tiden är någon annan – forskarna, politikerna eller ”samhället” - som ska bota vår cancer, lagstifta så att farliga kemikalier inte finns i leksakerna och skydda våra hus från att ätas upp av havet.
Trots att vi gärna vill måla upp den ekologiska hotbilden som komplex så är de ekologiska grundreglerna enkla.
Solen är den enda yttre källa som förser jordens med energi – i form av ljus och värme.
Vi har bara ett jordklot och här gäller termodynamikens första och andra huvudsats. Med den gäller att ingen materia försvinner, allting sprids.
Den gröna cellen (växterna) är de enda organism som kan ordna gammal materia och bygga nya strukturer – i den process vi kallar fotosyntesen.
Utmaningen ligger i att hitta lösningar som följer principerna. Jag vill mena att vi inte längre borde behöva bli förvånade eller chockerade då det finns riktlinjer att följa, tjänster hos ekosystemen som kan utnyttjas och principer inspirerade av naturen som kan hjälpa oss. Här kommer jag att ge några exempel.
De fyra hållbarhetsprinciperna och kretslopp
För över tjugo år sedan började Karl-Henrik Robért och ett antal forskande ekologer, kemister, fysiker och medicine läkare mejsla ut grunden till de fyra hållbarhetsprinciperna, här från Det naturliga stegets hemsida (2012):
I det hållbara samhället utsätts inte naturen1 för systematisk….
1. ….koncentrationsökning av ämnen från berggrunden (t ex fossilt kol och tungmetaller).
2. ….koncentrationsökning av ämnen från samhällets produktion (t ex NOx, hormonstörande ämnen, m.m).
3. ….undanträngning med fysiska metoder (t ex från trafikinfrastruktur, skogsskövling, överfiske m.m) .
Och, i det samhället hindras inte människor systematiskt…
4. ….från att tillgodose sina behov (t ex via missbruk av politisk och ekonomisk makt).
Forskarna var överens om det ohållbara i att använda fossilt kol. Likaså att vi redan har mer än tillräckligt med metaller och andra ämnen från berggrunden i våra samhällen. Genom att återanvända dessa istället för att bränna eller deponera och gräva upp nytt skulle vi hindra att giftiga ämnen utsöndras och hamnar i luften och i våra vatten och slutligen i oss själva. Många (bland andra Bradley, Girardet, Jonstad, Korten, McDonough & Braungart) är eniga om att dagens konsumtion av varor och transporter inte är hållbara och kretslopp måste slutas.
I en stad där hållbarhetsprinciperna är vägledande så ska exempelvis nya byggnader återanvända byggnadsmaterial från rivna byggnader eller annat material som redan finns i samhällets kretslopp och utnyttja råvaror som är förnyelsebara (McDonough & Braungart, 2003). Planeringen av staden bör ske så att behov (bland annat livsmedelsförsörjning, arbete, social samvaro) kan tillgodoses utan att systematiskt bruka fossila bränslen (naturgas, olja, bensin) eller andra ämnen (exempelvis uran) från berggrunden. Att granska och tänka om kring det vi idag kallar ”miljövänligt” samt att studera samhällen där resurstillgångarna är mer knappa kan leda till mer radikala sätt att spara på resurser (Bradley, 2009). Eftersom vi inte kan förutsäga framtidens behov bör flexibilitet var ett ledord kopplat till utveckling.
Ekosystemtjänster och resiliens
Klimatförändringarna driver på förändringar i ekosystemens förutsättningar som gör att begreppet ekologisk hållbarhet kan behöva förtydligas genom begreppen resiliens och sårbarhet. Resiliens är ett systems långsiktiga förmåga att klara av förändring och vidareutvecklas. Resiliens innefattar både systemens förmåga att stå emot stress eller förändring och förmågan att återuppbygga viktiga funktioner efteråt. (Rockström et al, 2009).
Ekosystemen är viktiga då naturen genom tjänster som vi ofta tar för givna hjälper oss utan att vi behöver tänka på det. Men genom att lära oss mer om ekosystemtjänster kan vi jobba med naturen istället för emot. Ett exempel är att gynna de djur som gillar skadegörande insekter istället för att bespruta insekter som effektivt även skadar fåglar (Carsson, 1963). I New York bestämde man sig för att restaurera vegetationen kring ett avrinningsområde vilket gjorde att staden kunde fortsätta förses med dricksvatten av god kvalitet utan att bygga ett reningsverk som skulle ha kostat 5-6 gånger mer (Miljödepartementet).
En ”tipping point”, eller ett tröskelvärde, är den nivå där ett ekosystem har pressats så långt att det inte längre kan återhämta sig. Ekosystemet kollapsar eller antar andra former vilket kan få stora följder för människor och samhällen.
Kretsloppsdesign, design for disassembly, cradle to cradle, permakultur
Kvävets kretslopp är ett av de system där vi i högre grad än vad gäller koldioxid passerat ”planetens gränser” (Rockström et al, 2009). Kväve är det vi spolar ut med rent dricksvatten i våra toaletter. Kväve är ett av de ämnen som är nödvändiga för livsmedelsproduktion. Konventionellt handelsgödsel framställs genom att utnyttja fossilt kol i form av naturgas (Jonstad, 2012). I en annan ände får vi problem och kostnader för övergödning av sjöar och hav. Att sluta kvävets kretslopp - från vår föda, via oss själva och tillbaka till jordbruket - är en av stadens utmaningar.
Lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD), att medvetet använda sig av ekosystemtjänster för att lagra, rena och utnyttja regnvatten för våra behov är en utmaning som har stor ekonomisk potential. En grundinställning bör vara ”Det vatten som regnar på tomten, stannar på tomten” (Persson, 2011). Att i stadens planering försöka efterlikna skogen, försöka hitta alternativ till och kompensation för hårdgjorda ytor är en utmaning där infiltration måste underlättas och vegetation måste in. Exempel är gröna tak och planering som tillåter tillfälliga översvämningar till exempel genom dagvattendammar och återställande av kulverterade vattendrag. Förutom färre översvämningsolyckor och akuta “brandkårsutryckningar” ger medveten planering av LOD att vi ökar, inte bara ekonomiska och ekologiska värden i staden, utan även estetiska och sociala då vi får fler biotoper, fågelkvitter, rening av närsalter, nya fiskemöjligheter, skridskoisar med mera.
Förutom LOD är design for disassembly, cradle-to-cradle och permakultur några exempel på designtekniker som skulle kunna utnyttjas i högre grad för att forma stadens fysiska miljö utifrån en medveten kretsloppsstrategi.
Kunskap om ekologisk hållbarhet, till exempel genom att känna till de fyra hållbarhetsprinciperna och vara medveten om möjliga konsekvenser för vad som sker då vi går emot dessa principer, borde vara en förutsättning och gälla som villkor för alla som arbetar med planering och stadens utformning, även de som arbetar med social och ekonomisk hållbarhet.
Jag är benägen att instämma med David Jonstad (2012) om att vår civilisation befinner oss i början av en kollaps. Beredskap och att bygga social resliens anser Jonstad vara nödvändigt. Korten (1996) skriver ”Överkonsumerande samhällen är uppbyggda på finansiella grunder. Rättvisa och hållbara samhällen är uppbyggda på spirituella grunder.”
Jag är så nyfiken på hur våra samhällen kommer att se ut om tjugo år! Vi är alla med och formar framtiden, både genom vårt passiva deltagande och genom medvetna handlingar.
Referenser
Ayres, R. U. (1989) Technology and Environment i Hawken, P. et al (1999), Natural Capitalism. Bradley, K. (2009) Planning for Eco-friendly Living in Diverse Societies i Local Environment – The
International Journal of Justice and Sustainability, Vol. 14, Issue 4, 347–363. Carson, R. (1963) Tyst vår, Tidens förlag.
Det naturliga stegets hemsida, De fyra hållbarhetspriciperna, http://www.thenaturalstep.org/sv/sweden/hallbarhetsprinciperna [Tillgänglig 2012-02-04]
Jonstad, D. (2012) Kollaps - Livet vid civilisationens slut, Ordfront förlag.
Korten, D. C. (1996) Preparing for a New Economic Era i Wheeler, S. M., Beatley, T. (2009) The
Sustainable Urban Development Reader, second edition, s. 226-232.
McDonough, W., Braungart, M. (2003) Towards a sustaining architecture for the 21st century:
the promise of cradle-to-cradle design. Industry and Environment, vol. 26 nr. 2 s. 13-16
Miljödepartementet, Regeringskansliet, Resiliens och hållbar utveckling, Sammanfattning av en rapport till miljövårdsberedningen, Tillgänglig: www.sou.gov.se/mvb/pdf/Svenska%20Resilience.pdf [2012-02-18]
Persson, Kenneth M. Stadens vatten, Föreläsning kurs LP0521, SLU Alnarp 2011‐11‐15.
Rockström, J., Folke, C., Moberg, F. (2009). Resilience and Sustainable Development 2.0: A report by the Stockholm Resilience Centre for the Swedish Government’s Commission on Sustainable Development. http://www.stockholmresilience.org [Tillgänglig 2012-02-04]
Rockström, J. et al (2009) Planetary Boundaries: Exploring the Safe Operating Space for Humanity
Texten ovan skrevs av mig, Sara Nelson, som del av examination när jag studerade
Hållbar stadsutveckling vid Malmö Högskola och SLU Alnarp 2011/2012. Alla tre:
