Ska inte du jobba som ingenjör?

Många har frågat mig när jag ska jobba som ingenjör igen.
Jag ifrågasätter ibland mig själv och undrar hur min väg kommer se ut framöver. Nyligen fick jag frågan Använder du dig av ditt ingenjörarbete i ditt nuvarande jobb eller är det bakom dig helt!?

I detta inlägg ska jag grunna på hur jag ser på min roll som ingenjör. Det kommer nog att uppdateras och skrivas om. Under rubriken Resiliens har jag också vädrat hur min erfarenhetstråd binds samman.

Tre exempel: Ja, jag är ingenjör och jag tillämpar mina ingenjörskunskaper och mitt intresse för teknik både arbete och vardag. Nu senast som jag tänkte på det var då jag besökte Augustenborg Botanical Roof Garden. Där fastnade jag för två saker:

1) En lösning med en kombination av solcellspaneler och gröna tak. Denna lösning gör att du inte behöver borra i taket. Mattan av grönt håller fundamentet till solcellspanelerna på plats. Som bonus gillar takväxterna detta då de får lite skugga.

2) En takbeläggning som är "grön". Många gröna tak baseras på lösningar med takpapp med asfaltsbeläggning och de gröna taken baseras ofta på lager av icke nedbrytbart material. Här hittade jag en variant med en takbeläggning som är vit och därmed reflekterar solljus och värme, samt är tillverkad av kork och harts som kommer från trä. En kretsloppsanpassad lösning. Detta vita tak går det även att lägga ett "grönt tak" på.

3) Behöver jag uppfinna en kretsloppsanpassad matta som skyddar gräs eller finns det alternativ? Jag deltog i en nätverkträff som Naturskolan höll i. Jag skulle berätta om design av trädgård och odlingspedagogik som jag tillämpat tillsammans med barn. Under lunchpausen provsatt jag den skyddsmatta för gräsmatta som även är klassad som fallskydd. Den fick min småhosta att öka. Troligen var det inte plasten eller gummit i sig som gav mig hosta utan de släppmaterial som använts i verktyget där mattan gjutits. Mattor av hampa eller lin tror jag på som ersättare när det gäller att skydda gräsmattor mot slitage. Finns det inte så kanske det är dags att uppfinna. Eller omdefiniera frågan. Kanske är det OK att gräset slits? Kanske en annan växt är lämpligare? Kanske bygger vi en liten ramp av trä istället? Räknas det som ingenjörsmässigt tänk?

"Jag är inte bara ingenjör": Har ni sett tandkrämsreklamen jag är inte bara tandläkare , jag är även mamma. Jag är ingenjör, civilingenjör i maskinteknik med ett fördjupat intresse inom energi och logistik. Dessutom är jag trebarnsmamma, dotter, barnbarn och människa på planeten jorden som jag delar med ca sju miljarder andra människor. Vi människor är bara en av alla arter på denna planet där den biologiska mångfalden är hotad, och därmed även den mänskliga existensen. Min ingenjörsutbildning är bara en del av det som gör att jag lär och växer och bidrar till utvecklingen.

Många ingenjörer jobbar ju som chefer, utan tekniska uppgifter. Jag undrar om de får samma fråga som jag fått. De år som jag arbetade som anställd i tekniska företag så var jag under fem år anställd för att skriva manualer till maskiner. I mitt sista uppdrag uppdaterade jag standarder och procedurer som stöd för tekniska skribenter att självständigt genomföra sina arbetsuppgifter. Jag hade även uppdrag som "support", som stöd för andra i min position. Jag uppdaterade standarder och procedurer. På nästa ingenjörsarbetsplats skickade jag elektronikdelar på analys och sammanställde resultaten i tabeller och rapporter. Jag genomförde även egna tester, var resurs för projekten i Sverige och fungerade som stöd för andra i min position, i Sverige och i andra världsdelar. För att avlasta mig själv skapade jag även här procedurer och mallar för att underlätta för andra att självständigt genomföra sina arbetsuppgifter.

När jag jämför tidigare arbetsuppgifter med min nuvarande roll som stadsodlare så ser jag många likheter. Alla arbeten jag haft, alla utbildningar jag gått och andra erfarenheter som jag bär med mig använder jag mig av var än jag befinner mig. Inte minst coaching.

När jag arbetar med odling och jorden så kommer ord in från min ingenjörsutbildning. Kapillärkrafter, skjuvning, hävstång och densitet är bara fyra exempel. Besöket till Augustenborg Botanical Roof Garden förenade mycket av det jag studerat - civilingenjören med intresse för förnyelsebar energi, stadodlaren och den hållbara stadsutvecklaren.

Som ingenjör kallas du även ofta för samhällsbyggare. Samhällsbyggare bygger inte bara järnvägar och bostäder. I min roll som samhällsbyggare är det flödena av resurser som intresserar. Och strukturer, inte bara infrastruktur, utan även de strukturerade relationer som samhället utgörs av. Ska vi sluta att  utnyttja ändliga resurser så gäller det att skapa kretslopp med de resurser som idag är tillgängliga och i omlopp på jorden. Vill vi ha materiell tillväxt så är det egentligen bara växterna som kan bidra med denna tillväxt. De gröna cellerna är det enda på jorden som kan omvandla solens energi till materia (genom fotosyntesen). Den tillväxt vi brukar tala om handlar mer om omfördelning av resurser.

Som samhällsbyggare tar jag gärna hänsyn till fakta. Den fossila oljan som vi varit beroende av i hundra år av industrialisering är en ändlig resurs som blir allt dyrare att använda. Användningen av densamma leder dessutom till ökade halter av växthusgaser i atmosfären och ödesdigra klimatförändringar. När vi fasar ut den fossila oljan så blir det ökat tryck på allt vad växterna ska bidra med allt större; energi för uppvärmning, kraftvärmeproduktion och som transportmedel, fibrer och byggmaterial till textil, plaster och byggnader och livsmedel. Och där någonstans närmar jag mig de traditionella ingenjörsrollerna. En fördel med att ha gått en ingenjörsutbildning är att jag även vad mina kurskamrater kan och arbetar med och vad de kan åstadkomma för lösningar om bara de rätta förutsättningarna finns.

I mitt examensarbete 1999 ägnade jag mig åt bland annat biogas och logistik. Jag befinner mig fortfarande inom samma område där huvudfrågan är: Hur skapar vi kretslopp? Därtill studerade jag Hållbar stadsutveckling vid SLU Alnarp/Malmö högskola ett läsår 2011/2012 . Det året ledde till att jag gick från att ha haft fokus på miljöfrågan och den ekologiska hållbarheten till att se nödvändigheten av att skapa social hållbarhet (bland annat för att folk i kris behöver samarbeta och för att ojämlikhet förflyttar fokus från omhändertagande av det gemensamma "the commons" till individen, och från inre värderinger till yttre) och ekonomisk hållbarhet (eftersom det ekonomiska systemet ger spelreglerna. När vi belönas ekonomiskt trots att vi överutnyttjar naturens resurser och använder fossila bränslen så är reglerna fel. Vi behöver skapa regler som gynnar en cirkulär ekonomi där förnyelsebart, återvinning och kretslopp är i fokus och belönas.) Jag lärde mig även vikten av att definiera och att definiera om frågan. Så nu lyder en av frågorna Hur får jag folk att förstå att vi måste skapa kretslopp? Eller hur skapar vi strukturer i samhället där det är lätt att göra rätt utan att förstå och behöva ta ställning?

Det finns många vägar. I kris blir snabbt frågan om livsmedelsförsörjning akut. Vi är en planet i kris och den krisen kommer att djupna och bli synlig på allt fler sätt. Så just nu handlar mitt samhällsbygggande om att bygga upp kunskap om att odla mat med personer som du inte tidigare kände. Jag utvecklar modeller med andra, skriver en "manual", genomför analyser och underlättar för andra att självständigt genomföra sina arbetsuppgifter. Ungefär som när jag var anställd av Sony Ericsson och av Sigma och arbetade med mobiltelefoner och med förpackningsmaskiner.

Jag har alltid gillat matematik (grunden för ingenjörer). Jag var nog inte äldre än fyra-fem år då jag skapade egna multiplikationstabeller genom att studera kaklet medan jag badade i badkaret. Jag brukade också kisa och överföra det rutiga kakelmönstret till vilken annan yta som helst, som ett raster. Bildpunkter, typ. På gymnasiet och högskolan bevisade vi formler. Särskilt föll jag för Pythagoras sats, så stilig i sin enkelhet. När jag studerar en solros så fascineras jag av att den mogna solrosens frön bildar en form som kan bevisas matematiskt.

Att naturvetenskap och teknik är kopplat till naturen och miljön är varken ologiskt eller irrationellt. Men det har glömts bort av väldigt många ingenjörer.
/Sara Nelson