Ursäkta, men har ni ...?

Ursäkta, men har ni kranvatten?*

Nyss hemkommen från biogaskonferens i Lund idag. För 14 år sedan var jag också på en biogaskonferens i Lund. Då var det inför att jag skulle göra mitt exjobb om sophantering och biogas i Zambias huvudstad Lusaka.

Då läste vi om Linköping som var långt framme genom att köra bussar på biogas tillverkat av slakteriavfall och vi besökte Landskrona där biogas utvanns genom rör nerborrade i deponier. I Eslöv tillverkades sedan länge biogas av potatisskal. I Lund var biogasaktiviteten ganska låg.

Då var Lovisa Björnsson min största inspiration i Lund. Idag är hon professor på LTH och forskar fortfarande kring biogas. Det var hennes kollega Max Åhman som var den första föreläsaren att tala inför åhörarna i AF-borgen i Lund idag, efter att kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid hälsat välkomna. Max efterföljdes av tio män som alla pratade om biogas som potential för tillväxt i Lund och Skåne.

En rad möjligheter med biogas lyftes fram, men ganksa stort fokus hamnade på hinder. Att “biogasen har gått i stå” som det stod att läsa i Sydsvenskan 13 januari kunde flera hålla med om. Men ingen menade att biogastekniken är “ute”. Det finns få alternativ till biogas som är så rena och möjliga att kretsloppsanpassa (förutom att minska på energianvändningen. Min kommentar.) Företagarna Björn Goffeng och Jonas Fack från BioMil AB respektive Purac AB menade båda att det krävs politiska incitament på nationell nivå, bland annat infrastuktur för biogas och ekonomiska bidrag, för att projekt ska komma till skott. Biogasinversteringar är långsiktiga. Vill vi verkligen fasa ur fossila bränslen, som Klimatsamverkan Skåne antagit som policybeslut och satsar på ska ske till år 2020, så måste investeringar göras nu - även om biogasen i nuläget inte kan konkurrera med gällande priser på el och fossila bränslen som bensin och olja.

Jag fastnade särskilt för två finesser i presentationerna.

Magnus Wessman från Alfa Laval pratade om värmeväxlarnas potential i biogassammanhang. Genom att låta den rumstempererade “slurryn” (den geggamoja som det blir av till exempel matavfall då den mixas innan den förs in i fermenteringstanken) passera genom en värmeväxlare där det möter det av uppvärmda rötslammet (värmen bildas genom den aktivitet som bakterier utför) som är på väg ut ur fermenteringstanken så slipper man tillföra energi från annat håll. (Jag hoppas det är OK att jag klippt bilden från presentationen.)

Den ofrivillige pensionären och forskaren från Lund, Bo Mattiasson berättade om bioraffinaderi Öresund. Bo tipsade företag i publiken om att denna anläggning finns där även för företag att köra pilotprocesser på. Där kan vi testa och ta fram produkter som kan bli alternativ till en mängd användningsområden där nu fossil olja används. Några exempel som gavs var hudvård, medicin, färger, lacker och konserveringsmedel.

Strax därpå kom ytterligare en inbjudan till åhörarna. Thomas Parker, energichef på ESS och Henrik Aspegren från VA SYD, berättade om den restvärme som kommer att komma ut från ESS-anläggningen. Där söker de redan nu i år samarbetspartners. Förstudier genomförda tillsammans med SLU Alnarp har lett till idéer om växthus, algodling och fiskodling. Första tanken är Inte kan de väl mena att vi ska odla fisk och alger på Europas finaste åkermark? På taket till ESS i så fall…Kort därefter snurrar tankar kring “tillsammansodling” och projekt som skulle kunna skapas mellan Odla i Lund, Holma folkhögskola ( i Sydsvenskan idag) och ESS. Sköna kontraster! Jag ska fila vidare på de tankarna. På det hela taget var det en imponerande mängd kunskap, vilja och engagemang samlad i salen denna dag.

Bland åhörarna fäster jag mig särskilt vid en dam som pratar om vikten av kretslopp och återföringen av näringsämnen samt om toaletter utan vatten. Här var hennes tips: http://www.loowatt.com/ (Folke Güntherhar länge propagerat för urinåterföring till jordbruket och ger exempel på projekt bland annat i Kalmar.

Lunch. Jag slår mig ner bredvid Emma Kreuger, forskare vid Lunds universitet, och den talare som drog hem dagens mest spontana applåder. Emma föreslog att biogasföretagen eller energiföretagen utnyttjar den vilja som finns hos folk att bidra till en positiv utveckling genom att ge möjlighet för allmänheten att köpa biogasandelar, på liknande vis som vi idag kan köpa vindkraftandelar.

 

Emma berättar att hon känner igen mig från butiken Omtanke. Hon berättade att hon sett på min hemsida att jag tipsat om boken Giftfri barndom. Den boken var hon initiativtagare till och boken är utgiven på hennes och makens nystartade förlag. Boken är skriven av tre vänner till henne som i vevan då alla skaffade barn, på allvar började fundera på konsekvenserna av de kemikalier vi omger oss med i vardagen. Finns det inte ekobutiker i din närhet så kan denna guidebok hjälpa till att hitta alternativ som du kan fråga efter i din närmsta butik. Jag blir glad och lite stolt.

*Men det det där med att fråga efter det vi vill ha och inte nöja oss med utbudet, det är vi inte så bra på i allmänhet. Jag var ganska ensam i min ände av bordet att fråga efter kranvatten till lunchen. De andra tog det flaskvatten som serverades. På något vis tycker jag det illustrerar hela biogaskonferensen: Det är möjligt att få det vi frågar efter om vi inte nöjer oss med det som serveras.

För övrigt log servitören då jag frågade “Ursäkta, men har ni kranvatten?”

Nästa steg är att fatta mod till att resa sig upp och fråga om inte fler i sällskapet vill ha kranvatten. Det är ju roligare och har större effekt att agera tillsammans - för planeten, om det så gäller kranvatten framför flaskvatten eller biogas som alternativ till fossila energikällor.

Klicka här och läs Skånskans och Sydsvenskans artiklar från konferensen. Alla presentationerna från konferensen hittar du på lund.se.

Inlägget är en kopia av ett inlägg från förra Saras ekoblogg på en domän som numera har lagts ner. Från 16 januari 2013.