Stadsutveckling - socialt

Hållbar stadsutveckling - socialt perspektiv

Hur kan vi planera med osäkra parametrar? är et blogginlägg som fungerar som introduktion till texten nedan.

Socialt hållbar stadsutveckling
”Må bra”, hälsa, trygghet, tillgänglighet, jämställdhet, barnperspektiv, integration, delaktighet är några av de aspekter eller behov som berörs av socialt hållbar utveckling. I detta ”paper” vill jag lyfta frågan från behov till faktisk överlevnad i besvarandet av frågan Varför är det intressant med socialt hållbar stadsutveckling? Med texten finns en ambition att vidga perspektiven både vad gäller tid och skala och fundera kring vad som kan driva stadsutvecklingen i önskad riktning.

Varför är det intressant med socialt hållbar stadsutveckling?
Förutsättningarna för mänskligheten på jorden håller gradvis på att försämras inom flera områden. Kemikalieexponeringen i samhället hotar människans möjlighet till fortplantning (Norin et al. 2011). Global uppvärmning bidrar till att vissa platser på jorden blir allt svårare eller omöjliga att bo på. Billig energi i form av billig olja är inte längre en realitet. Vårt ekonomiska system är troligen på väg mot ett systemskifte, då dess motor är tillväxt och tillväxten är beroende av jordens kapital. Istället för att leva på ”räntan” så naggar vi kontinuerligt på jordens kapital. Den 27 september överskred jordens befolkning årets budget för hur mycket naturen kan ge oss detta år. (Global Footprint Network 2011) Även om det datumet är symboliskt och kan variera beroende på hur man räknar så pekar siffrorna på något. ”Det är som om du skulle spendera din årslön tre månader innan året är över och äta av dina besparingar, år efter år”, som ordföranden för Global Footprint Network uttryckt det.

Det är näst intill omöjligt att greppa helheten då ekonomi, ekologi och det sociala är beroende av vartannat. Men eftersom det är mänsklig aktivitet, vilket inkluderar mänskligt aktivitet i städerna, som bidrar till ovan nämnda förändringar, så blir socialt hållbar utveckling, eller ännu hellre en strävan efter att nå social resiliens mycket intressant. Social resiliens kan definieras som förmågan hos grupper eller samhällen att klara av yttre påfrestning och störningar till följd av sociala, politiska eller miljömässiga förändringar (Adger 2000).

Ekonomen David Flemming har listat några karaktärsdrag för ett resilient samhälle (Hopkins 2008):
• Om en del av samhället förstörs så kommer inte ett helt system att rasa.
• En mångfald av kreativa lösningar medverkar till att möta lokala behov.
• Samhället kan kunna möta sina behov trots väsentlig frånvaro av resor och transporter.
• Storskalig infrastruktur och byråkrati ersätts av situationsanpassade lokala alternativ till drastiskt reducerade kostnader.

Jag har inget svar på vilket sorts samhälle detta skulle bli. Men det känns som om bilden är avlägsen den stadsutveckling vi ser idag. Karin Bradley (2011), forskare på institutionen för samhällsplanering och miljö på KTH i Stockholm, kommenterade nyligen i radio utvecklingen av Norra Djurgårdsstaden. Denna så kallade hållbara stadsdel är planerad med utgångspunkt från att vi kommer att leva på ungefär liknande sätt som idag; konsumera produkter, resor och mat som inkluderar långa transporter. Med bakgrund av att vi vet att energipriserna kommer att gå upp, att vår miljöpåverkan, överkonsumtion och energianvändning är långt från hållbar, ställer Bradley frågan, om vi inte kunde behöva planera för andra stadsstrukturer, med utrymme för exempelvis lokal produktion av basvaror, åtminstone ge utrymme för större flexibilitet och ett annat levnadssätt? Det som byggs idag kommer att stå i hundra år, eller ännu längre. När jag hörde detta gick mina tankar gick till Folke Günthers beskrivning av ruralisering och självförsörjande ekoenheter(2011).

Perspektiv på socialt hållbar stadsutveckling
Hur skulle det vara möjligt att nå ett socialt hållbart eller till och med ett socialt resilient samhälle? Det pratas om uppifrån-­ och nerifrånperspektiv. Men om det saknas gemensamma visioner i samhället, bland politiker och allmänhet, så tenderar de mandatperioder om fyra år som många politiker agerar utifrån ge kortsiktiga lösningar. Jag tror inte jag gissar fel om jag påstår att få politiker är beredda att gå ut och säga: Sorry, vi har levt med ett ekonomiskt system som inte funkar. Nu vill vi dra i nödbromsen. Ideellt engagemang underifrån kan visa på alternativ och hjälpa till att skapa opinion som bereder mark för politiker att ta obekväma och tuffa beslut.
Det finns en skala från individ till global som också är intressant. Innes och Bocher (2000) är inne på det då det föreslår metoder för framtagning av indikatorer för hållbar utveckling baserat på olika nivåer i samhället. På min skala befinner sig stadsplanering någonstans i mitten, ganska nära individen. Eftersom systemgränser sällan blir tydliga utanför ett lands gränser så blir stadsplaneringens koppling till det globala perspektivet inte så synligt, även om det är långt från försumbart. Däremot sker tydligare återkoppling mellan hur staden är utformad och dess påverkan på individen. Som exempel beskriver Gehl (1980) tre olika kategorier av utomhusaktiviteter:Nödvändiga aktiviteter (”necessary activites”), exemplifieras med att gå till och från jobbet/skolan, dela ut post, vänta på bussen och springa ärenden. Dessa aktiviteter äger rum nästan oavsett hur förutsättningarna ser ut. Till skillnad från nödvändiga aktiviteter så ärvalbara aktiviteter (”optional activites”) beroende av att det finns förutsättningar i omgivningen. Här uppstår endast aktivitet om det finns en önskan, tid och plats som möjliggör aktiviteten. Här ingår att gå ut för en nypa luft, att sitta och sola, olika typer av rekreation eller att bara ”hänga”. Resulterande sociala aktiviteter (”resultant/social activities”) är aktiviteter som kan länkas till någon av de övriga två aktiviteterna. Folk hejar när de passerar varandra, börjar prata i väntan på bussen, barn som leker på lekplats, eller helt enkelt att man hör och ser att det är liv i ens omgivning.

Om man ser till stadsplanering så planeras gärna för de ”nödvändiga aktiviteterna”. Men man kan fråga sig, nödvändiga för vem? När alla bostadshusen i ett område har sina entréer riktade mot gatan/parkeringen och de fina gårdarna med lekplatser och gräsmattor står tomma så ser det mest ut att ha planerats för brevbärare och bilburna personer. Märit Jansson (2011) har beskrivit begreppet ”miljöerbjudanden”. För barn innebär inte det primärt fina lekplatser. För att barn ska kunna var ute mellan exempelvis dagishämtning och middag krävs kanske snarare att köksfönster placeras med sikt mot gården och att där finns en dörr med entré mot gården som barnen själva kan öppna. Genom att planera utifrån barnens behov kommer vuxna, som en bonus, att upptäcka att det är smidigt att ta ut en kaffekopp då man inte måste gå runtom husbyggnaden. Kommer en så kommer flera… och plötsligt har man skapat möjligheter till flera sorters ”resulterande sociala aktiviteter”.

Hållbar stadsutveckling associeras gärna till en process där en byggd miljö ska möta människors behov. Angående medborgarnas deltagande i beslutsprocessen, relationen mellan expert och brukare, har jag valt att memorera tre saker som Karin Hammarlund (2011) nämnde under sin föreläsning:
1) Planeringsarbete måste ges tid.
2) Begreppet effektivitet har nästan bara berört tid och kostnad medan kvalitetsaspekter har fått begränsad uppmärksamhet.
3) Byt fokus från projekt till process! Med väl förberedda ärenden ökar möjligheten för kvalitet i det slutliga resultatet och risken för överklaganden minskar.

Barnen som “motor”
Med bakgrund av den inledande texten så är det tydligt att den byggda miljön inte ensam kan stå för stadsutvecklingen. Om jag skulle leta efter en enskild pusselbit som skulle kunna agera ”motor” i den process som vi kallar ”socialt hållbar stadsutveckling” så skulle det kunna vara barnen. Att utveckla de tankarna skulle kunna fylla en egen uppsats. Psykologen Annika Tibblin (20.. har gjort en del av det arbetet ”åt mig” genom att ställa samman uppsatsen Stress, Over­‐consumption and Climate Change. Barnperspektivet ingår bland annat i beskrivningen av den tidiga anknytningens betydelse för bland annat stresskänslighet och tendenser till överkonsumtion. Samarbete och känslomässiga relationer menar Tibblin har betydelse för hur hållbara livsstilar ska kunna frodas. Det vore intressant att utveckla idéer kring stadsplanering med utgångspunkt från Tibblins hållbarhetspsykologi.

Hur väl vi bygger sociala nätverk med våra närmaste grannar, släkt och vänner, kan bli det som avgör hur vår framtid kommer att se ut, hur väl vi kommer att klara exempelvis framtidens energi-­ och livsmedelsförsörjning såväl i stad som på landsbygd. För mig är det främst detta som socialt hållbar stadsutveckling, eller ännu hellre social resiliens handlar om.

Referenser
Adger, W. N. (2000) Social and ecological resilience: are they related? Tillgänglig: http://www.uea.ac.uk/env/people/adgerwn/prghumangeog2000.pdf [2011-­‐11-­‐07]
Bradley, K. (2011) Intervju i radioprogrammet Klotet, 2011-­‐10-­‐05, Sveriges Radio. Tillgänglig: http://sverigesradio.se/sida/arkiv.aspx?programid=3345 [2011-­‐11-­‐07]
Global Footprint Network (2011) Pressrelease Earth Overshoot Day, 2011-­‐09-­‐20. Tillgänglig: www.footprintnetwork.org/press/EODay_Press_Release_2011.pdf [2011-­‐11-­‐07]
Günther, F. (2011) Föredrag i Lund 2011-­‐09-­‐11 kring oljetopp med mera. Delar av föredraget finns tillgängligt med titeln Ruralisation – integrating settlements and agriculture to provide sustainability
http://www.holon.se/folke/lectures/Ruralisation-­‐filer/v3_document.htm
Hammarlund, K. (2011) Delaktighet i beslutsprocessen. Föreläsning 2011-­‐10-­‐11, kurs LP0521, SLU Alnarp
Hopkins, R. (2008, The Transition Handbook: From Oil Dependency to Local Resilience, Chelsea Green Publishing, s. 55.
Innes J. E., Bocher, D. E. (2000) Indicators för Sustainable Communities: A Strategy Building on Complexity Theory and Distributed Intelligence från Planning Theory & Practice, Vol 1, s 177
Jansson, M. (2011) Barn i staden. Föreläsning 2011-­‐10-­‐25, kurs LP0521, SLU Alnarp.
Norin, H., Dahl U., Prevodnik A., Gunnarsson, D., Appelgren, H. (2011)Rädda mannen -­‐ Miljögifter
påverkar fertilitet och utveckling, Naturskyddsföreningen, Stockholm. Tillgänglig: 3

http://www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Rapporter/miljogifter/Ra pport_radda_mannen.pdf [2011-­‐11-­‐07]
Tibblin, A. (2008) Stress, Over-­‐consumption and Climate Change, Master Thesis, Lunds universitet. Tillgänglig: http://www.lumes.lu.se/database/alumni/06.08/thesis/Annika_Tibblin.pdf [2011-­‐11-­‐07]

Texten ovan skrevs av mig, Sara Nelson, som del av examination när jag studerade Hållbar stadsutveckling vid Malmö Högskola och SLU Alnarp 2011/2012. Dessa tre hör ihop:
Hållbar stadsutveckling - ekologiskt perspektiv
Hållbar stadsutveckling - ekonomiskt perspektiv
Hållbar stadsutveckling - socialt perspektiv